Denna fasta kommer lägligt.
Jag har någon slags yttre religiös kris. Form? Kyrka? Vilka tillhör varandra egentligen, får man göra som vi gör, kan man göra som andra gör?
Heliga är vi tillsammans, tänker jag. Eller brukade tänka. Nu vet jag inte vad jag tänker.
Jag tror på ekumeniken och gläds åt att jag får tillhöra såväl finingar som idioter.
Jag ber för en vän som får sin tro ifrågasatt av politiska skäl.
Fastan kommer när jag behöver krafsa mig ner, inunder skalet och närmare hinnan.
Hur fasta? Vet inte än. Men att, det vet jag.
Etiketter Marta
